Historia

Hjortuppfödning i hägn har långa anor. Redan när Carl von Linné besökte Söderåsen på sin skånska resa år 1749 beskriver han bland annat Wrams

Gunnarstorps hjorthägn.

Dovhjort som vi har i vårt hägn och som finns i stora mängder frilevande här på Söderåsen, kom till Skandinavien redan med vikingarna som påträffade dessa djur på sina resor. Ursprungligen är de ifrån Mesopotamien eller nuvarande Irak.

Även om dovhjort är en införd art i den svenska faunan så efter mer än ett halvt millennium här så får man betrakta dovhjorten som en art som verkligen har anpassat sig och hör hemma i den svenska naturen.

Dovhjorten

Dovhjorten är en mellanstor hjortart. De är gräsätare och flockdjur. Jämfört med många andra hjortdjur är de väldigt områdesbundna vilket gör att de inte har behov av att ha så stora områden att röra sig på och därmed är de väl lämpade att hållas i hägn.

Beroende på dovhjortens ålder och kön benämns de med olika namn. 

Hjortar upp till 1 års ålder benämns som kalvar. Därefter skiljer man på hanar och honor.

Honor benämns som smalhind tills de fått sin första kalv och därefter bara som hind. 

Hanarna benämns utefter hur deras horn ser ut. Som 1-åringar när de sätter sina första horn benämns de som spets.2-3 åringar benämns som stånghjort. Därefter namnges de baserat på storleken av skoveln på hornen som halvskovel eller skovel. Skoveln är den flata delen av hornet. 

Vårt tankesätt

Vår strävan är att djuren ska kunna leva så likt en vild hjort som möjligt. Det är ingen domesticerad art så detta tycker vi bäst tillgodoser deras behov. Därför levandehanterar vi inte våra hjortar, det är vilda djur och de blir väldigt stressade vid närmre kontakt.

Det medför vissa svårigheter att de är vilda just när det gäller att hålla koll på enskilda individers hälsa så liksom i det vilda är en viss dödlighet oundvikligt. Det händer även att nyfödda kalvar tas av rovfåglar eller av rävar som gräver sig under stängslet.

Ur ett djurvälfärdsperspektiv så resonerar vi som så att vi gör vårt yttersta för att ge hjortarna bra förutsättningar i hägnet och de har en väldig frihet att tillgodose alla sina naturliga behov på ett sätt som tamdjur typiskt inte har. Detta är helt klart ett etiskt resonemang som man kan diskutera och där åsikterna varierar.

Livet i hägnet

Kalvarna föds från midsommar och några veckor framåt. Typiskt föder varje hind en kalv men ibland förekommer tvillingar. Från mitten av oktober till mitten av november brunstar hjortarna. Då kan kan man höra skovlarnas säregna parningsläte, som kanske bäst beskrivs som ett slags grymtande. 

Under sommarhalvåret betar hjortarna gräs och örter som växer i hägnet. 

Stödutfodring sker typiskt under perioden oktober-april och består av gräsensilage och majsensilage, kvistbete från lövträdstoppar samt spannmål. 

Avlivning sker med jaktskott i hägnet för att minimera stress och även undvika levande transporter. Detta tar tid och ställer stora krav på den som skjuter både vad det gäller uppträdande mot djuren och förmågan att vara en god skytt. Vi säljer inte jakt på våra hjortar till betalande jägare. Med hänsyn till djuren sker inte avskjutning året runt då vi av djurskyddsskäl inte vill skjuta högdräktiga hindar, hindar med unga kalvar samt skapa oro under kalvning eller brunst.